Naghmeh Nasiritousi
Naghmeh Nasiritousi är täbybo, medlem i EHT och docent vid Stockholms universitet med klimatomställningen som sitt expertområde. Nedan kommenterar hon de frågor vi ställt till Täbys politiker samt de svar vi fått.
Hur kommer den globala uppvärmningens effekter att drabba Täbyborna?
Vi ser redan början på den globala uppvärmningens effekter med flera väderextremer som påverkar invånare på olika sätt. Vattenskador till följd av skyfall och dålig arbets- och vistelsemiljö på förskolor, skolor och ålderdomshem vid värmeböljor är exempel på direkta effekter. Då Täby till väldigt stor del är beroende av varor och tjänster utifrån är vi också sårbara när det blir störningar i distributionskedjor på grund av klimatförändringar i andra delar av Sverige eller utomlands. Generellt ökar också många risker i banksektorn och försäkringsbranschen till följd av klimatförändringar, vilket också kan påverka oss i det längre loppet. Vår omvärld kommer troligtvis bli mer orolig och leda till flyktingströmmar och fler sjukdomar får lättare att sprida sig i ett varmare klimat.
Vilken roll menar forskningen att kommunen har i klimatomställningen?
Kommuner har haft en framstående roll i hållbarhetsarbetet ända sedan Riokonferensen 1992 och Agenda21. Men det var efter det misslyckade klimatmötet i Köpenhamn 2009 som många forskare menade att nyckeln till effektivt klimatarbete ligger på lokal nivå. Den lokala nivån kan arbeta snabbare och ligger nära medborgarna och kan därför experimentera fram lokala lösningar. Kommuner har därför en stor roll att spela, särskilt i Sverige med långtgående kommunalt självstyre. Kommuner kan delvis minska sina egna klimatutsläpp inom organisationen, men också påverka andra aktörer och sina medborgare, samt arbeta med klimatanpassning för att minska sårbarheten. Det finns gott om exempel på kommuner runtom i världen som drivit på för mer ambitiös klimatpolitik än den nationella nivån. Regeringen och EU har också förstått att kommuner har en nyckelroll i omställningen och just nu satsar de pengar på att få till fler klimatinitiativ på lokal nivå.
Vilken klimatpolitik är mest effektiv på kommunal nivå för att vi ska uppnå de utsläppsminskningar som krävs?
Effektiv klimatpolitik är den som bygger på en gedigen klimatstrategi som är ärlig och i linje med vetenskapen. Generellt handlar det om att satsa på olika typer av effektiviseringar (energieffektivisering och trafikeffektivisering är två exempel) och få till cirkulära processer som minskar resursbehovet. Här kan till exempel en strategi som tar hänsyn till en koldioxidbudget vara ett hjälpmedel. Eftersom omställningen kräver stora övergripande åtgärder inom kort tid är det viktigt att en klimatstrategi beskriver konkreta åtgärder och fördelar ansvar. Många av de bättre klimatstrategierna använder sig av SMARTA mål (Specifika Mätbara Attraktiva Realistiska Tidssatta Ansvarsfördelade), vilket även underlättar uppföljning och utvärdering. Det kan också vara bra att peka på olika målkonflikter och diskutera brett hur de bör handskas. Det är viktigt att vara tydlig med att klimatfrågan genomsyrar alla politikområden, och kräver tydlig och ambitiös målsättning samt samverkan och bred dialog för en smidigare implementering.
Vad stack ut i intervjuerna med Täbys olika partier i klimatfrågan?
Jag uppskattade att alla partier som ställde upp (SD valde att inte vara med) tryckte på att klimatfrågan är en angelägen fråga i Täby. Däremot är det väldigt tydligt att det finns ambitionsskillnader och olika syn på politikens roll. Vissa partier vill öka takten medan andra förlitar sig mer på att teknikskiften löser problemen åt oss. Även om tekniska lösningar börjar ta fart och är till stor hjälp för att minska utsläppen, räcker de inte till inom de få år som vi har på oss att minska utsläppen enligt Parisavtalet. Andra förändringar måste till också, något som politiken har stor makt att påverka. Det jag fann oroande var att vissa partirepresentanter insåg de stora problem som klimatförändringar medför, men hävdade att Täby redan gör sin del eller rent av är ”bland de kommuner som genererar minst utsläpp”. Detta är långt ifrån sant. För att ta ett exempel: i intervjun med KD hävdades det att ”Täbyalliansen kan dock glädjande nog konstatera att koldioxidutsläppen i Täby, enligt Stockholm Environment Institute och deras verktyg Konsumtionskompassen, ligger bland de lägsta bland Sveriges kommuner. Enligt deras beräkningar släpper Täby ut 6,9 ton koldioxidekvivalenter per capita, att jämföra med ett riksgenomsnitt på 9 ton.” I bästa fall har man missförstått datan och i värsta fall är det rent önsketänkande. Konsumtionskompassen mäter hushållens utsläpp (alltså inte kommunorganisationens utsläpp). Snittet för svenska hushåll (alltså inte det som offentlig sektor eller investeringar står för) är 6,3 ton, det vill säga mindre än vad Täbys hushåll släpper ut. Till 2050 bör det globala genomsnittet ligga på 1 ton per person och år för att nå Parisavtalets mål. Det som är oroande är att KD argumenterar emot medlemskap i nätverk för att få klimatinspiration och ta lärdomar från andra kommuner baserat på felaktig tolkning av data. De hävdar att ”Symbolåtgärder, såsom medlemskap i nätverk med högre utsläpp än Täby, synes därför fördyrande och ofruktbara.” Exempelvis en kommun som Järfälla ligger på 6 ton, alltså lägre än snittet för svenska hushåll. Järfälla är även med i Klimatkommunerna (en förening som jobbar med ett aktivt klimatarbete), som Täby inte är med i. Konsumtionskompassen är ett bra verktyg om man vill se hur hushållens utsläpp ser ut. För Täbys politikers del är det dock viktigt att också ha koll på Klimatkollen som visar att Täby är långtifrån i topp när det gäller att minska utsläppen i linje med Parisavtalet. Som en av Sveriges rikaste kommuner i en av världens rikaste länder är vi långt ifrån att göra vår rättvisa del av att minska utsläppen. Med rätt verklighetsbeskrivning blir det lättare att ta fram politik i paritet med utmaningarna vi står inför.