Är du inte klok? Odla ute redan i mars? Det går väl inte med frost och kärle i marken, kanske någon tänker.

 

Vågar man verkligen det? Är det inte slöseri med tid och frön? För tänk om det man sått inte gror eller blir förstört om det kommer en köldknäpp under våren? För mig personligen finns det värre saker att oroa sig för.

 

Faktum är att man kan börja långt tidigare än i mars. Rättare sagt ”härma naturen”, som odlargurun Farbror Grön skulle ha uttryckt det. Det finns fröer som gror utmärkt i kyla och dess grödor blir mer härdiga, kraftiga och utvecklas bättre vid en kall start än vid försådd i värmen inomhus. Man slipper dessutom avhärdningsproceduren om man odlar kallt från början (dvs man slipper kånka in och ut unga plantor som man förodlat inomhus och som långsamt måste vänja sig vid utetemperaturen innan man kan plantera ut dem). Och genom att kallså när det fortfarande är vinter har fördelen att man kan skörda tidigare, förlänger säsongen och kan så i fler omgångar.

 

Idag började vi, jag och mina barn 4 och 6 år, med att så vanliga torkade gula ärtor man köper i mataffären i en pallkrage utomhus. Vi hällde ut ett paket ärtor över den frusna jorden och täckte med ett tunt lager jord (för att fåglarna inte ska få syn på dem och käka upp dem innan de grott). Barnen vattnade med snövatten. När jord och vatten når rätt temperatur så kommer ärtorna att börja gro. Och om några veckor kan vi njuta av färska, illgröna, krispiga, näringsrika ärtskott. Och hinner vi inte äta upp alla ärtskott i vår så kan vi bara lämna kvar dem i pallkragen. Med andra ord låta dem växa till sig så kan man skörda gröna ärtor senare framåt sommaren.

I kallväxthuset sådde vi idag olika typer av sallad (Lollo Rossa och Little Gem) och dill (Como) i återbrukade frukttråg från mataffären. Vi ställer trågen i gamla ugnsplåtar med hög kant (praktiskt när man ska vattna). Om några veckor kommer de förhoppningsvis titta fram, redo att plantera ut.

 

Men hur vattnar man sina sådder under vinterhalvåret när det kommunala vattnet inte är påslaget ännu? Med snö såklart! Bara att samla snö i hinkar så smälter det när det blir plusgrader i i kallväxthuset. Man kan även lägga snö direkt i krukorna så smälter det när det blir lagom varmt. Och finns det ingen snö, tja, då får man ta regnvatten. Men om det hunnit torka upp så blir det i sista hand kånka vattenhinkar från lägenheten en period tills vattnet slås på i maj (när frostfrisken är över dvs ingen risk att vattenledningarna spricker).

 

Nästa gång vi sår blir det olika sorters tomater och solrosor mm men vi avvaktar med känsligare fröer och grönsaker som inte klarar av köldknäppar så bra t ex basilika, majs, slingerkrasse, pumpa, vattenmelon mm.

 

Förra året testade jag att så redan i februari. En del tog sig fint, andra inte alls. Men vinsterna kan ju även bli stora. Ovissheten får man lära sig leva med när det kommer till odling. I år hade jag ambitionen att pusha gränserna ännu mer, kallså redan i januari men så blev inte fallet, annat kom emellan.

 

Sällan blir odlandet precis som man tänkt sig i slutändan. Det kan bli både bättre och sämre. För de där säkra korten, fröna som alltid grott så bra föregående år, kanske man plötsligt inte alls lyckas med denna säsong. Och frön som man inte hade så mycket hopp om börjar gro när man minst anar det. Och visst har det hänt att barnen mumsat på tomater eller psysalis där ett och annat spill hamnat lite här och var. Och vips så har plantor tittat upp och gett oss små glada överraskningar i gångstigen, gräsmattan eller utanför tomtgränsen.

 

Lite svinn får man såklart räkna med. Särskilt om man experimenterar och vill testa gränserna för vad som är möjligt. För är det inte kyla som tar kol på plantorna så är det extremtorka, pyralider, mördarsniglar, fåglar, bladlöss, råttor eller någon invasiv art som tar död på odlingarna. Och ibland, om man har riktig otur, kan den fasansfulla, klåfingriga Homosapiens, snuva en på skörden. Då gäller det att vara lite försigkommen och odla lite extra. Eller som min goda vän brukar tänka när det är dags att shoppa frön inför odlarsäsongen: ”En fröpåse till mig. Och en till sniglarna”…

 

Antingen ger man upp innan man ens har hunnit börja med odlandet, med tanke på hur mycket som kan gå snett. Få magknip och förlamnande ångest över allt elände i världen. Eller så kan man lika gärna testa, experimentera och se vad som händer. Ja kanske tom komma på sig själv att ha kul någon gång under processen. Och någonstans inne i bröstkorgen känna stolthet i att försöka bli mer självförsörjande och ta ansvar i tider av klimatkris och andra oroligheter i omvärlden.

 

För att för egen del komma över rädsla och ångest över att misslyckas så myntade jag odlingsmantrat: ”jag kan odla, jag är inte rädd” för något år sedan (… eller jag och jag, filmkaraktären Stig Helmer hjälpte mig på traven, ska jag erkänna). Och med de orden avslutar jag detta inlägg med hopp om att fler vågar testa att odla kallt, varmt eller varför inte mittemellan.